JennyLarsson

Asså två månader... ena dagen känns det som om de vore igår å nästa dag känns de som en evighet sen. Men det som börjar skrämma mig lite är att din röst tinar bort mer och mer och ja har väldigt svårt att höra dig i de där klockrena konversationerna som vi brukade ha, och dina uttryck så som innebandy-larsson å mycket mer... det skrämmer mig väldigt mycket :S och tanken på att jag aldrig mer kommer att få träffa dig har nog sjunkt(stavning?) in... innan vägrade jag inse det men för var dag som går känns detta mer som en verklighet än innan...

Min kväll kommer att spenderas på samma sätt som den brukar.. klassisk tisdag med två träningar i följd ;D